När mina vänner tycker jag är lite för mycket Latina och ba "skärp dig Anna"

Först:


Sen:
 
 

När jag kommer hem sent efter jobbet och min katt har kissat i min säng


När mina vänner försäkrar mig om att det kommer gå bra på mitt nya jobb och att det är bra att röra sig bort från sin "Comfort zone":




Alltid när jag kollar på extreme home makeover och familjen får se sitt nya hus


Den gången jag var i Nicaragua och trodde jag skulle rädda världen:

Den första månaden: 



 
Efter två månader:




Efter tre månader: 

 
 
 
 
 
 
 

När livet svischar förbi.

Jag har kommit igång med transkriberingen nu och har gjort klart min första och mest krävande intervju. Det tog ungefär 2 hela dagar för 1,5 h intervju som resulterade i 17 A4-sidor. Bara 5 intervjuer kvar. 
Mitt i alltihopa har jag fått jobb och även om jag är super-duper (läs lättad) så kan jag inte låta bli att känna en obehaglig känsla av stress, stress och åter stress. Vill bara att hösten passera smidigt.

Okej, så till lite annat skoj: fick besök från Sara ända från Oslo i söndags-måndag. Vi gjorde sushi och drack mina fantastiskt goda Strawberry daquiris och pratade på om livet. Det känns ju lite segt att man inte känner så många i Göteborg än, men samtidigt är väl det bra också då jag mer eller mindre måste offra mitt privatliv de närmsta 2 månaderna för att göra klart uppsatsen vid sidan om jobbet.
 
KaoZ.
 
Ibland känns det som att jag gör absolut ingenting men tiden bara går. Nåväl. Här kommer lite bilder från sushimyset!

 
Tummen upp för att man kommer att kunna betala hyran!

Detta gör jag ENBART för att jag inte vill göra det andra.

Okej, välkomna tillbaka. I'm back så att säga. Eller jag vet inte. Det går lite upp och ned. Ibland vill jag bara kräkas på alla bloggare, liksom who CARES. Men så hamnar man ju ändå här med svansen mellan benen. Elleeeer...? Nåväl.

Detta har hänt den senaste månaden:
- jag har återvänt till Sverige efter min MFS i Nicaragua.
- Jag har flyttat in i min egna bostadsrätt i Göteborg.
- Jag har fått jobb. - typ.
- Jag har INTE skrivit på min C-uppsats.

Det sistnämnda är nog 95 % av orsaken till att jag börjar blogga, just nu. Jag har tvättat, t o m alla mina tygpåsar, sminkborstar, dammsugat, diskat, bakat, powewalkat, yogat. jobbat med brännan... ALLT. Plus varit sjuk i en vecka och då har jag ju VERKLIGEN inte kunnat skriva. *Host*

Men idag tog jag mig iallafall i kragen efter mycket om och men och började transkribera min första intervju. Jag. DÖR. På 17 minuter av intervjun, som förövrigt är 1 timme och 20 min, så har jag knåpat ihop 4 A4-sidor. .. på Spanska. Sen har jag 5 intervjuer kvar att transkribera... så ja. Det lär väl bli några hundra tusen miljarders sidor då.

Och nej jag har inte lust att öppna pandoras ask och "Gå igenom" och analysera allt material jag samlade på mig i 2 månader. Fattigdomsbekämpning my ass! *Inte bitter nej*
Men jag viiiiilll inte. Jag vill vara ytlig, sminka mig, ta posebilder och leka med min vita, välgödda katt. Jag vill vara kvar i min bubbla lite till, bara lite.

Därför vill jag bara ursäkta mig i förväg att nästkommande inlägg säkert är ytterst ytliga, men det får det vara. Sen kommer ni säkert att bombarderas av samhällsinriktade, sociologiska analyser om hur man kan minska fattigdomen i Leon, Nicaragua. Låter kul va?

Så... ja. Det var nog det. Välkomna hit igen hörrni!

RSS 2.0